Palmemordet är löst

The assassination of Prime Minister Olof Palme is solved!

Lösningen är offentliggjord, i föredrag, den 3 april 2011 i Stockholm!
Ing. Olof Hassel, Jönköping. Jan. 2012.

Rubrikerna i denna skrivelse, (17 A4-sidor. Ursäkta den automatiska reklamen sist).

  1. Inledning.

  2. Bakgrund.

  3. Annonsen avs. föredraget om Palmemordets rätta lösning.

  4. Inbjudan till rättsinstanser, kontakt med Palmepåklagaren, ev. kommission.

  5. Palmemordets lösning är avgörande för rättssamhällets framtid. Preskiberas ej.

  6. Vapnet och kulorna.

  7. Hot mot span.led. H. Holmèr o. H. Ölvebro, åkl. J. Almblad o. vittnet L. Krantz.

  8. Värvning av mördaren. Vem som avfyrade vapnet.

  9. Splittringen inom Säpo.

10. Grupperingen bakom mordet... (Med Hans Holmérs uttalanden).

11. Garantin för att lösningen är den rätta.

12. Polisspåret.  (Sid. 8-14).

13. Logiska "motiv."

14. Allmänt.  Bl.a. att illegalt stoppa bil med fjärrkontroll!!

15. Avslutning. Sverige bör återföras till en rättsstat.

   PS. Bästa läsare! Ytterligare ett otäckt avslöjande, sist. DS.
    
   Webblogg-adressen, härtill, har gått ut (27/2-12) till justitiemin. Beatrice Ask, RPS-chef 
   Bengt Svenson, säpo-ch. Anders Danielsson, RÅ  Anders Perklev, Palmegruppen och till 
   utredare Stig Edqvist. Även till samtliga partiledare, lämnat till vakten i riksdagshusets
   entré. (Möjligen kan person med dolt uppdrag, bredvid vakten, sedan tagit undan breven)? 
   Webblogg-adressen gick även ut till massmedier samt allmänhet 28/2-12 (äv. 26/1-12)!   
  
    Tillägg 24 febr -12: Må alla barn få växa upp i ett rättsriktigt och rättssäker samhälle.
    I Sverige är dock tyvärr rättsrötan alltför omfattande, enl.nedan!

1. Inledning.
    Här är den rätta lösningen till mordet på dåvarande Sveriges statsminister
    Olof Palme, den 28 februari 1986, kl. 23:21. (Tidpunkten är officiellt fastställd).
    
    Mordets lösning måste offentliggöras med fullt genomslag, främst eftersom det är
    förutsättningen för att tillämpningen av rättssystemet skall bli frisk (aktuellt, läs
    hela), men även för att ovissheten och skammen, för mordet, annars ligger kvar
    över RPS och Sverige, för oöverskådlig framtid! Därför bör absolut massmedia
    offentliggöra denna, den rätta lösning till mordet på Olof Palme. 
    Mycket viktiga lärdomen därav, bör inses, därefter kan rättssystemet i dess
    helhet, se framåt.

    Lösningen är offentliggjord i föredragsform, sön. 3 april 2011, i Sandlersalen, ABF-
    Huset, Sveavägen 41, Stockholm. Föredraget hölls av undertecknad Olof Hassel, inför ca
    100 personer, under 3 tim. 20 min. (med tidsöverdrag och åhörarnas frågor).

    Innehållet i denna redogörelse är baserat på viss erfarenhet ställd mot inhämtad
    information från massmedia, samtal med huvudpersoner samt från den ihärdige och 
    noggranne författaren Sven Anér:s bok ”Polisspåret.” Den visar på ett omfattande och 
    beundransvärt arbete i rätt riktning, för mordets lösning! (Han har dock senare, liksom
    andra författare, tydligen vilseletts av mycket väl planerade och planterade villospår)!
    
    Mycket av säkert redan kända omständigheter tages med här, för att få ett sammanhang.
  
    En del olyckliga omständigheter, betr. grupperingen bakom, har aktualitet även i dag!
    Känslig information, om vad som försiggår under ytan i ”rätts”-Sverige, tycks ha mycket
    svårt att nå fram till politiker, bl.a. justitiemin. B. Ask! (Ev. p.g.a. brevkontrollanten J. P.)?

    Undertecknad kan stå för denna skrivelse, den rätta lösningen till mordet på
    Olof Palme, även i TV, om några programledare med sådant rättspatos finns, samt med
    kunniga och ärliga bisittare.
    Situationen har förändrats, under de 26 år som gått sedan mordet. Mycket har skrivits
    därom, myndigheter har blivit mer informerade, (bl.a. av undertecknad). Nytt folk har
    kommit in (i grupperingen bakom mordet), de vet att de har blickarna på sig och faran har
    därmed minskat. Dessutom är den lejde mannen, som avlossade vapnet, död!

    Om någon av inhämtade detaljer nedan, inte skulle vara helt riktiga, så spelar det
    mindre roll! Huvudsaken är att det hela är rätt i stort och att det slutgiltiga är helt
    korrekt!   (En del skeenden har upprepats, då de passar in på olika ställen).

    Privata bulvaner.
    En avgörande faktor, för att förhindra mordets lösning, var att den brottsliga
    delen av Säpo, som låg bakom mordet, använde sina privata bulvaner för att hota
    utredningsledare och plantera villospår! (Se äv. pkt. 9).
    Inom Säpo finns även ärliga och bra poliser!

2.  Bakgrund.
     För att utlysa och hålla ett föredrag, om lösningen till mordet på Olof Palme, fordras mycket
     mer än egna efterforskningar och faktasökande i saken! För undertecknad ligger härvid, i
     grunden, en speciell insikt beträffande den enda brottsverksamhet i Sverige, som kan
     planera och låta genomföra ett sådant dåd samt därtill har möjlighet att förhindra dess
     lösning, hitintills.

     Utöver det fordras även en osannolik motivation (p.g.a. nämnda insikt) samt
     uthållighet mot psyklogisk och konkret grovt ofredande!
     Men inte heller det räcker för att, med 100 %-ig säkerhet, beträffande den rätta lösningen,
     hålla nämnda föredrag!
     Den avgörande omständigheten för föredraget var, att det genom åren har visats stöd
     och även bekräftelse på riktigheten, från verkligt initierat håll, i det jag skrivit om och givit
     uttryck åt, beträffande mordet på Olof Palme! Men de personerna (ärliga), är i sådan
     position, att det är närmast omöjligt för dem, att offentliggöra sanningen om tragedin!
     Vilken inte bara drabbade familjen Palme utan även rättssystemets funktion för 
     framtiden, om inget åtgärdande sker! Nämnda bekräftelse var ”pricken över i,” för att
     undertecknad skulle hålla föredraget!
     (I fortsättningen användes antingen ”undertecknad” eller ”jag” i texten). 

3.   Annonsen avs. föredraget om Palmemordets rätta lösning.

             

4.   Inbjudan till rättsinstanser.  Kontakt med Palmeåklagaren.  Ev. kommission.
      Inbjudan till föredraget sändes två dagar innan, via fax, till Rikspolisstyrelsen (RPS),
      Justitiedepartementet samt till Cityåklagarna i Stockholm. (Den senare adressen
      borde varit vice riksåkl. Kerstin Skarp, ”Palmeåklagare”. RPS:s fax svarade inte).
      Efter föredraget kontaktades Kerstin Skarp brevledes. Den brevkommunikationen pågick
      t.o.m. juli (-11), då K. Skarp överlämnade ärendet till Rikskriminalens Palmegrupp, RPS,
      (chef Stig Edqvist, har erbjudits information om lösningen, men svarar inte)! 
      
      I sept.-11, var undert. på RPS för samtal med två tjänstemän från Utredningssektionen,
      för Palmegruppens räkning. Därvid överlämnades även 2 st A4-sidor med information om
      vem, som styrkt och bortom varje rimligt tvivel, avlossade skottet som dödade Olof Palme.
      Därefter har även Palmegruppen tillskrivits med erbjudande om allt ev. behövligt bistånd. 
      De har ännu, 8/12-11, inte hörts av.
      Tillägg 7/3-12: Svar från Utredningssektionen (Palmegruppen) vid Rikskrim. RPS, 
      dat. 2012-03-06, APAL-428-43/12, har kommit. Det meddelas där att "Palmeutredningen
      är sekretessbelagd (sekretesslagen 2009:400)" och att de inte "kommenterar en
      pågående förundersökning"! Jag hade bett om samtal! Tydligen vill de inte att lösningen
      skall offentliggöras.
      
      Ansvaret för att släppa sanningen om Palmemordet vilar nu på Utredningssektionen. 
      Om den, av förklarliga skäl, ser det för svårt att gå ut med den rätta lösningen till
      Palmemordet, så bör ärendet lämnas över till en helt fri och neutral kommission,
      med internationell (och undertecknads), medverkan!

5.  Palmemordets lösning är avgörande för rättssamhällets framtid!
     Mordet preskiberas inte!
     Att sanningen och lösningen till mordet på Olof Palme, blir fullt ut offentliggjord, är av
     mycket stor betydelse för det svenska rättssystemens funktion framöver! Sannolikt
     kan det även, ha stor betydelse, av samma skäl, i EU- länderna, p.g.a. dess spec. karaktär!
     (Och ev. runt om i världen).
     I och med att mordets lösning blir vedertagen av vederbörliga rättsmyndigheter och genom
     offentliggörandet, även av folket, så kommer grupperingen som låg bakom mordet,
     rimligen att förlora sin minst sagt osunda makt i samhället! Det är nödvändigt för
     ett rättsriktigt och rättssäkert samhälle i framtiden!
     Därtill är det så, genom riksdagsbeslut, att mord begångna efter 1 juli 1985 inte blir
     preskiberade. Det beslutet får ses som lovvärt, eftersom det omfattar Palmemordet
     (vilket säkert var avsikten). Mordet kan således inte sopas undan, med motiveringen
     att skulle vara preskiberat!

6.  Vapnet och kulorna. 
     Det sades att vapnet som användes vid mordet var en Smith & Wesson,
     kaliber .357 (d.v.s. 0.357 tum = 9mm), med magnum-ammunition (extra stark
     krutladdning). En sådan kula har en utgångshastighet på ca 400 -500 m/sek!
     Att ett sådant vapen skulle ha använts, kan inte vara sant! Det av flera skäl: 
     De kulor som hittades, av privatpersoner, ca. 7 resp 37 tim (Olof-kulan, 2 mars!), efter
     dådet och på ett avstånd av ca. 40 ("Lisbet-kulan") resp. 7 meter från mordplatsen,
     sades komma från mordvapnet! Kulorna var så obetydligt skadade, att de kunde härledas
     till nämnda typ av revolver! När en sådan avfyrad kula, slår i en stenvägg blir den oerhört
     deformerad och skulle lämna markant islagsmärke (sådana omständigheter har inte 
     nämnts)! Att kulorna var nästan oskadade, bevisar att de var utplacerade i
     efterhand! 
     
     Den erfarne brottsplatsundersökaren, kriminalinspektör Börje Moberg, hävdade
     att de upphittade kulorna var utplacerade villokulor! Vilket alltså, enligt de faktiska
     omständigheterna, var helt riktigt!
     Avsikten med att placera ut falska kulor, kan endast ha varit att få mordspanarna att leta
     efter fel vapen, vilket skulle försvåra mordets lösning! Det låg i ”mördarnas” intresse!
     D.v.s. de som planerade mordet och låg bakom den som sköt!
     Att ingen ärlig i utredningarna, tog upp Börje Mobergs utsago om de falska kulorna, trots
     att alla nog insåg riktigheten däri, berodde tveklöst på att de även insett, att det låg 
     starka ”krafter” bakom mordet och att det var riskfyllt (då), att försöka lösa mordet.

7.  Hot mot span.led. H. Holmér, o. H. Ölvebro, åkl. J. Almblad o. vittnet L. Krantz,. 
     Efter Hans Holmérs återkomst till Stockholm, från Borlänge, dagen efter mordet, tog
     han ledningen för spaningsarbetet efter mördaren. (Att Holmér var i Borlänge är styrkt,
     enl. dåv. hotellchef, som träffade H. Holmér, med sällskap och foto togs).
     Snart sade Holmér: ”Självklart var mordet planerat!” Sedan blev hans fru nedslagen 
     två gånger på sin motionsrunda! Vid den 2:a sade de :”Sista varningen, hälsa Holmér!” 
     Två gånger är en känd oä-säpo-metod! Se pkt. 11, D.      

     Holmér hade således inget annat val än att köra spaningsarbetet åt fel håll! Bl.a.
     med det helt tokiga ”kurdspåret” och även med den felaktiga vapentypen, vilken han
     visade upp i TV!
     (H. H. anvisades till Kurdspåret av två Säpo-män. W. K och J-H. B. (de fick senare lämna
     Säpo), samt av Ebbe Carlsson! Även ambassadör Carl Lidbom, m.fl, blev tveklöst offer
     för E. Carlsson! 
     Det avgörande dolda hotet fanns i bakgrunden. Att så var fallet och att Holmér förstått
     vilken gruppering som låg bakom mordet, framgick klart av några, mycket speciella
     uttalanden som han gjorde! (V.g.s. pkt. 9).

     På 10-årsdagen av mordet, då jag hållit ett (dåligt annonserat och besökt) föredrag, om
     lösningen till Palmemordet, bjöds jag hem till journalisten och TV-producenten Lars
     Krantz. Han var ett av flera vittnen, med mycket känslig information beträffande poliser.
     L. Krantz berättade då, att han hade blivit hotad med att hans son kunde bli intagen på
     mentalsjukhus! Jag visste, att det hotet var relevant, från de som låg bakom mordet!
     Lars Krantz gav, efter hotet, uttryck åt att Olof Palme hade skjutits av en viss, 
     helt felaktig person, (anhörig), tveklöst för att rädda sin son från nämnda hot!
     (Av tre skäl kan han ha känt sig tvingad att skriva så:      
    
     1. Om Krantz:s utsaga vore rätt, så fanns inte längre någon okänd mördare att jaga! 
     2. För att  hämnas på L. Krantz, för att han pekande ut poliser, så skulle han tvingas att
         skriva något mot sin vilja och som var till nackdel för honom själv!  
     3. För att jäklas med Olof Palmes anhöriga! 
     
     Alla tre omständigheterna: Att vilseleda, hämnas och jäklas, är symtomatiska för de som
     låg bakom mordet! V.g.s. pkt 9.


     Därtill menade Krantz, att mordet skett med ett finkalibrigt vapen, vars kula
     splittrades inne i kroppen! Sådan ammunition finns och torde vara den ultimata för ett så
     fegt och vidrigt dåd! Dels då det inte lämnar någon utgående kula, som kan avslöja vapnet,
     dels åstadkommer det, under viss omständighet, en säkrare död. 
     (Troligen hade L. K, på något sätt, fått kännedom om vilken typ av ammunition som Palme
     sköts med. Kanske ville han i sin ”desperata” situation, ändå tala om det).
     Helt säkert hade Lars Krantz rätt härvid, följande tyder på det:

     Milan Valverius obducerade Olof Palme.
     Obduktionsprotokollet är hemligstämplat i 70 år! Varför? Obduktionsprotokollet 
     blev stulet från hans kontor! (Enl. pressuppgift). De två omständigheterna talar ytterligare
     för att en S&W-revolver inte var dödsvapnet!
     M. Valverius var starkt kritisk till mordutredningen! Han tilläts inte att närvara vid
     rekonstruktionen av Palmemordet! Han och hans hustru dog samma dag! 
     Flera personer (troligen ca. tio), dog märkligt, med anknytning till Palmemordet!

    
     Hans Ölvebro, senare spanledare, sade i febr.-96, ”Vi är bakbundna,” det antydde
     mordets bakgrund. Bl.a. i april -96 hotades hans familj. Han sade också: ”De som
     säger, utred polisspåret, förstår inte att det leder in i en återvändsgränd!”
     Även det visar på speciellt motstånd i utredningen! H. Ö. kunde tydligen sedan inte
     fullfölja en riktig och objektiv utredning. 
     
     Jörgen Almblad, åklagaren i utredningen sade bl.a: "Någon jävlas med oss." Han
     mordhotades också. 
     Endast de bakom mordet, hade anledning att  avge hoten! (V.g.s. pkt.9).

8.  Värvningen av mördaren.  Vem som avfyrade vapnet. 
     De som låg bakom mordet gjorde (minst) tre försök, att värva en person för att skjuta
     Olof Palme!
    
     Den förste, I. B, (kände jag personligen, som 100% ärlig). Han nekade till att utföra
     dådet och meddelade genast, ca 2 veckor före mordet, politiker (även initialer I.Bå.) och
     Säpo, att Olof Palmes liv var i fara! (Säpo förnekar det meddelandet).  
     I.B. angavs sedan själv (1987) för att ha begått ett mord, (som hämnd, oä-säpo-metod), 
     för att han nekat att utföra mordet och i stället meddelat att Palme var i fara, (liknande
     med Krantz och Frits G. Pettersson, senare).  
     Det fanns ingen grund för utpekandet. Saken lades ner. Den som falskt pekade ut I. B, 
     utförde tjänster åt Säpo. I. B. intervjuades i TV, (trol. –94).  
    
     Den andre de försökte att värva var K. N, framträdde i pressen (-94). Inte heller
     han åtog sig den vidriga handlingen.
    
     Den tredje nappade på den fula kroken, att skjuta Olof Palme, det var, bortrom varje
     rimligt tvivel, Christer Pettersson. V.g.s. nedan, ”Vem som avfyrade i vapnet.”
     Dock finns det, har det visat sig, både ärliga och oärliga personer som antar (felaktigt),
     att det inte var Chr. Pettersson som sköt.                                             
                                                          _______________
     Vem som avfyrade i vapnet.
     (Undertecknad överlämnade, i sept. -11, en sammanställning, till representant för 
     Utredningssektionen, över vad som klart pekar på Christer Pettersson, som den som sköt.
     Här följer den beskrivningen ordagrant, utom med några mindre omformuleringar).
                  
     Det är styrkt, bortom varje rimligt tvivel, att det var Christer Pettersson som
     avfyrade skottet som dödade Olof Palme, enl. nedan. 
     Den uppgiften ingår i en helhetslösning, vilken kan sägas vara bekräftad från
     initierat håll.
     (Palmegruppen har troligen de uppgifter som uppräknas nedan, men undetecknad
     utlovade en sammanställning över vad som klart pekar på Christer Pettersson.
     Men viktigast är vem/vilka som fick honom att göra det!
                      
     Oständigheter:
     Christer Pettersson pekades tveklöst ut av Lisbet Palme, innan konfrontationen! I sam-
     band med polishörande, av L. P, står troligen fel avstånd till mördaren, i polisprotokollet.
     H. Holmèr var då spaningsledare och han var tvingad att leda utredningen fel p.g.a. hoten!

     Lisbet Palme berättade t.o.m, i ett sammanhang, om skillnader mellan ”fantombilden”
     och mördarens utseende!
     Absolut högst sannolikt är att en person som Lisbeth Palme, aldrig skulle peka ut en
     person som mördare, om hon inte var fullständigt säker!

     Hans Ölvebro har sagt: ”Olof Palme sköts inte av ett proffs!”

    
     Osanningar av Chr. Pettersson:
     Christer Pettersson påstod sig ha alibi! Vilket han inte hade!
     Han påstod sig inte ha varit norr om Kungsgatan på mordkvällen. Därvid blev han
     överbevisad, påpekat av åkl. Anders Helin!
     En bekant till Chr. P. talade med honom i biogr. Grands foajè, då paret Palme såg filmen!
     Detta vittne har senare bortförklarats, liksom andra avgörande vittnesmål i rätt riktning!
    
     Chr. P. hade uppgivit sin hemkomst till före kl. 24:00.
     Kamraten (K. W.) som fanns i bostaden då, uppgav först att C.P. kom hem senare! Chr. P. 
     uppmanade K. W, under press, att ändra den uppgiften till tidigare än 24:00!
     K.W. har senare tillstått att han, p.g.a. rädsla, ljög i hovrätten, om att Chr. P. kom hem
     tidigare.

     Chr. Pettersson var omvittnat skärpt i huvudet! En sådan person skulle aldrig börja
     att ljuga, om vederbörande var oskyldig! Inte heller skulle han, gång på gång, erkänna
     brottet! (Enl. nedan). Således måste han rimligen vara skyldig! 

     Beteenden av Chr. Pettersson:
     Han vägrade, vid flera tillfällen, att tala med (höras av) polisen, under häktningstiden!
     Mycket sannolik orsak därtill: Det är svårt att genast ljuga trovärdigt och dessutom senare 
     komma ihåg vad man sade vid förra förhöret!
     Dessutom är den, som är oskyldig, tvärtemot Chr. P:s beteende, angelägen om att
     prata för att bedyra sin oskuld i saken.

     Efter mordet ändrade han livsstil: Talade t.ex. ofta om att han var socialdemokrat!

     I TV-prog. ”Veckans brott” 22/2- 11, frågade Leif G. W. Persson Chr. P: ”Vill du att
     Palmemordet blir löst?” Chr. P. dröjde med svaret, sedan sade han: ”Det svarar jag
     inte på!”
     Troligen i samma progr. frågade adv. L. Silbersky: ”Varför ljög du när..”, Chr. P. avbröt,
     rusade upp och skrek: ”Inte den tonen mot mig, passa er djävligt noga!” (Chr. P. 
     kom sedan ifrån frågan, bl.a. genom att säga att han förutsatte sig ha alibi). 
     
     Christer Pettersson har flera gånger erkänt mordet, efter friandet i hovrätten. 
    
     1.  Två kvinnor, i hans bekantskapskrets, har oberoende av varandra, uppgivit
          att Chr. P. har sagt till dem att det var han som sköt Olof Palme!

     2.  Vittnet ”T” kände Chr. P. sedan skoltiden. Hon frågade om han mördat O. Palme, Chr.
          P. svarade: ”Ja, det kan jag tala om för dig, att det har jag.” (Expr. 26 febr. –98).

     3.  Chr. P. sade till åkl. A. Blidberg. ”Jag lovar att erkänna och berätta allt jag minns.”
          Det sade Chr. P. efter att Blidbergsagt: "Om du berättar allt för oss här och nu, så
          överväger jag att inte yrka på livstids fängelse. Jag tror att du behöver vård.” (Före
          RÅ:s ansökan om resning i Högst Domstolen).

     4.  Chr. P. hade undertecknat skriftligt erkännande, till Gert Fylking: ”Visst fan var det jag 
          som sköt, men de kan aldrig fälla mig, vapnet är borta!” (Expr. lör. 27 okt. –01).

          ”Halva” erkännanden:
     5.  I TV 3, ”Folkhemmet,” 11 nov.- 99. På G. Fylkings fråga ang. mordet, sade Chr. P:
           ”Jag har inget dåligt samvete, jag tror ju inte att jag har gjort det.”

     6.  På frågan, var det du som mördade Olof Palme? Chr. P. var tyst en lång stund sedan 
          svarade han: ”Det tror jag inte, men det är inte uteslutet.”

     7.  I TV 3, tors. 1 nov.–01, gav Chr. P. inget svar på frågan om han är Olof Palmes mördare! 
          Sedan, på en rak fråga, svarade han: ”Jag kan ha skjutit Palme, men det 
          behöver inte vara så!”

     8.  Chr. P. svarade på frågan om han är Olof Palmes mördare: ”Nu skall vi hålla det 
          väldigt noga i minnet. Jag har det allra största förtroende för professor 
          Lidberg, om han säger att det är möjligt, kan inte jag säga att det är omöjligt.”

     9.  Chr. P. sade, om att han undertecknat ett erkännande av mordet på Olof Palme.
          ”Det kanske det är. Jag hänvisar till Lars Lidberg, det ligger i psykiatrins
          utmarker.”

     Chr. Pettersson försade sig, praktiskt taget, i hovrätten samt efter den friande
     domen, även hemma hos adv. Arne Liljeros .

     I sept. 1995 publicerades, att ledamot (-möter) i hovrätten som friade Christer
     Pettersson, själv uttryckt tvivel över om friandet, av C. Pettersson, var riktigt!
     Det felaktiga domslutet beror tveklöst, dels på rädsla, p.g.a. omständigheterna och dels
     p.g.a. två "psykningar" mot Hovrätten, vid dess inspektion på brottsplatsen!

     För mig som skrivit detta, är den inledningsvis nämnda bekräftelsen, det som slutligt
     gör mig orubbligt säker på att det var Chr. Pettersson som avfyrade skottet mot Olof Palme!

     Men absolut viktigaste för Sveriges rättsmässiga framtid är, vem/vilka som fick
     honom att göra det!
     Hela lösningen uttalades tydligt i det föredrag som undertecknad höll den 3 apr.
     2011, ABF-Huset, Stockholm.
    
     Det är känt, att brottsverksamheten, bakom mordet, utgör ett förödande hot mot
     polis- och rättsväsendet i Sverige!

     Undertecknad står till Utredningssektionens förfogande för samarbete och med ev.
     framförande av lösningen till mordet på Olof Palme, t.ex. i föredragsform.
     (Möjligen ser man helst, att lösningen till mordet inte offentliggörs)?
                                              __________________
    
     Christer Pettersson anhölls i dec.-88. Han dömdes till livstid i tingsrätten 27 juli -89, men 
     friades i Svea Hovrätt 11 nov. -89. RÅ, K. Bergenstrands resningsansökan, i dec.-97, 
     avslogs, av Högsta Domstolen, i maj -98.  

                       
9.  Splittringen inom Säpo.
     Tyvärr är det så, att den svenska hemliga polisen, Säpo, är splittrad i en ärlig del och 
     en oärlig del (djupt brottslig) (i fortsättningen benämnd oä-säpo). Enligt min befogade
     övertygelse, så agerar oä-säpo bakom ryggen på säpo-chefen, nu Anders Danielsson,
     som då rimligen står mitt emellan de ärliga och de oärliga inom Säpo.
     Även tidigare, genom åren, agerade oä-säpo tveklöst bakom ryggen på sina chefer
     samt på regeringen och svenska folket!
     Oä-säpos brottsliga handlande är numera konstaterat, styrkt och omskrivet, (bl.a. av 
     undertecknad). Dels i flera skrivelser till RPS-ch. Bengt Svenson och till säpo-ch.
     A. Danielsson (även till tidigare chefer) dels till justitieminister Beatrice Ask, samt via 
     utdelade faktablad. Beträffande just.min. B. Ask, så hindras till synes alltför känslig 
     information att nå fram! 

     Oä-säpo har en mängd privat-bulvaner, ungdomar och något äldre personer, som
     utövar otäcka terror-metoder för att skrämma människor till tystnad.
     Dessa ungdomar luras således in i grov brottslig verksamhet, mot ärliga
     människor! I några fall har den psykologiska effekten därav lett till självmord! Oä-säpo har
     även, tveklöst, använt sig av personer som sagts vara psykiskt instabila! Då leder en ev.
     anmälan ingen vart (som betr. hotet mot H. Ölvebro).  
        
     Det som skrivs här, om dessa metoder, är av nära insikt och metoderna är i detalj
     beskrivna i flera skrivelser till RPS- o. Säpo-chefer, Polisledningen i Jönköping och
     andra rättsinstanser genom åren! Min kunskap härvid, är således 1:a-handsinformation.

     
     Metoden med ”privat-bulvaner,” var ytterligare en av många möjligheter som
     behövdes, för att efter mordet användas som (falska vittnen) och vid utplacering av
     villospår.

     
     Redan 1991 gick undertecknad ut med faktablad i Stockholm, bl.a. i vid Åhléns-
     Drottninggatan, om Palmemordets lösning. Bladen antydde att oä-säpo fick
     Chr. Pettersson (namnet stod inte i bladet), att utföra dådet.
     Vid utdelningen hände det att en pojke, ca 12 år, kom fram och frågade vem jag ansåg,
     det var som sköt Olof Palme. Mitt svar löd: ”Christer Pettersson, men han var lejd.”
     Därefter har den ärliga delen av Säpo visat mig markant stöd! Det är också bekräftelsen
     på att den uppfattningen är den rätta! 

     Att föredraget om mordet på Olof Palme (och om oä-säpo) kunde hållas, (3/4 –11), 
     har jag helt den ärliga delen av Säpo att tacka för!

10. Grupperingen bakom mordet var alltså den brottsliga delen av Säpo, (oä-säpo)!
      Vid nämnda föredrag sades det väsentligaste klart och tydligt! Hur mordet gick till är
      således känt!

      Hans Holmérs uttalanden visar även tydligt att det var oä-säpo som låg bakom! Han
      sade bl.a: ”Jag visste inte om hoten mot mig kom från de som skulle skydda
      Palme!” Det visade på oä-säpo!

      Och vidare: ”Om folket fick veta sanningen, om mordet på Olof Palme, så skulle
      Sverige skaka i dess grundvalar!” Även det talar för något alldeles exceptionellt! 
      Mordet utfördes således av de som, med statlig lön, skulle skydda Olof Palme!

      T.o.m. en otäck handling, mot Mattias Palme i Chamonix, var typisk för oä-säpos
      vidrighet: Ungdomar kom in på den restaurang, där Olof Palmes son Mattias  satt, där
      skålade de för Olof Palmes död, ca 1 timma efter mordet! Således innan det hade
      kommit ut i svenska media!!! Det säger "allt"!      

11. Garantin för att lösningen här är den rätta! 
      1. Det som undert. sagt och skrivit om ang. mordet, har bekräftats av den ärliga delen
          av Säpo, på sofistikerat sätt! Av liknande art som oä-säpo använder vid sin terror mot
          någon speciell person, utan att omgivningen skall se det, lömskt! 

      2. Att ingen, varken Säpo-chefen, rikspolischefen eller någon annan polismyndighet,
          (eller oä-säpo), har kommit med minsta ifrågasättande, kring mitt utpekande av att
          oä-säpo låg bakom mordet!

      3. Dock har undert. blivit utsatt för långvarigt ofredande, både konkret och psykologiskt 
          (många metoder finns), av oä-säpo. Det har varit påfrestande och kostsamt!
          Efter ytterligare skrivelser samt detaljerade anmälningar mot ”oä-säpo-mannen” S.S.
          (ej officiell) i Jönköping, med kopior till flera berörda poliser, har ofredandet minskat.

       
          Ytterligare omständigheter som pekar rakt på oä-säpo:
      A. Oä-säpo visste att Olof Palme var utan livvakter på mordkvällen! (Rimligen hade även
          de poliser som lurats att medverka i mordkomplotten, informerats därom).

          Lisbet Palme har sagt, i ett intervjusammanhang, att det var besvärligt att få
          livvakter. De måste förbeställas, eftersom de bodde så långt bort! I Södertälje,
          Nynäshamn och Nykvarn!

      B. Endast en hemlig polis har möjlighet till de tre dolda avlyssningsmetoderna, 
          telefon-avlyssning, riktad avlyssning utifrån mot ett rums fönsterruta samt 
          buggning! Metoderna missbrukas av oä-säpo! Några av de metoderna behövdes,
          för att ha full kontroll över vad Olof Palme tänkte göra på mordkvällen och när!

          Det finns t.o.m. ett exempel på hur oä-säpo bedrivit avancerad terror mot kritiker,
          en kvinnl. adv. i Gtb, 1984 till minst –91! Där lät en oä-säpo-man riktad avlyssning,
          av makens och sonens samtal, gå vidare via mobiltelefon, till den på mobilen
          uppringda makan! Hon hörde sonen och maken, men fick då inget svar på sitt ”hallå”! 
          Ytterligare ett fall av missbruk av sådan avlyssning finns.
          (Oä-säpo kan även sätta in terr-ofredande utomhus och i annan lokal, med sådan
          precision som endast kan åstadkommas med dold, olaglig, avlyssnig)!

     
     C. Endast personer ur en hemlig polis, kan få vanliga poliser att medverka i
         brottslighet!
         Så skedde tyvärr vid Palmemordet, v.g.s. ”Polisspåret” nedan.
         (Det finns flera exempel på hur vanliga poliser, genom lojalitet o. eller rädsla
         agerar brottsligt för oä-säpo samt även hur andra rättsmyndighets-personer, medvetet
         tar oärliga beslut i tjänsten, då oä-säpo finns i bakgrunden)!
         Oä-säpo kan även gå in i bostäder (utan brytmärken).
     
     D. Att utföra en terrorhandling två gånger, är en metod som oä-säpo, nära nog
         undantagslöst, tillämpar! Eftersom en gång kan ses som slumpen och har då ingen
         terroriserande effekt! Hans Holmérs fru slogs ner två gånger! Flera exempel finns!

     E. Endast oä-säpo kunde hindra att Palmemordet blev löst!
         För att organiserat utföra ett så fruktansvärt dåd, måste den brottsliga verksamheten
         vara fullständigt säker på att inte åka fast! Då med hjälp av sina skrämsel-metoder!
         Därtill visste oä-säpo, att ingen åklagare driver sak mot dem!
         Oä-säpo kände sig säkra, med sina möjligheter bl.a. ovan enl. A - D  samt genom
         ”inside” information, men främst  genom möjligheterna till mycket raffinerad
         psykologiska terror, bl.a. genom hot till livet! 
         Nämnts tidigare, mot utredningsledarna Hans Holmér, Hans Ölvebro och åklagare 
         Jörgen Almblad! Och även mot den engagerade privatspanaren Fritz G. Pettersson, som
         talade för Polisspåret! Han angavs t.o.m, anonymt, som mördaren! (1993).
         
         Det var alltså inte konstigt att palmeutredningarna och kommissionerna, inte gav
         något resultat! Där även säkert ärliga utredande poliser och kommissioner m.fl. kände
         sig tvingade att nonchalera viktiga vittnen och i stället ”stå och stampa” eller ta upp
         något villospår!
        
         Således kan sägas, att vid den tiden fanns det ingen möjlighet att lösa mordet,
         även om insikten kring sammanhangen, högst sannolikt, fanns! 

 12.  Polisspåret. (Allt som pekar på Polisspåret kan inte tagas med här).
        En mängd omständigheter före och efter mordet, utöver ovanstående, pekar tyvärr rakt
        på oä-säpos och många polisers, ur den öppna kåren, inblandning!
        Dåvarande RPS-chefen, Holger Romanders juridiska ombud, O. Egerstedt meddelade i
        början, att ”35 personer, varav ett 20-tal poliser var intressanta i Palmeutredningen. En
        del personer är misstänkta och andra förekommer som vittnen.”

        Ett dåv. polisbefäl har sagt, till bekant till mig, ”Vi poliser vet hur det gick till,
        men vi säger inget!”

        Efter hoten mot Hans Holmér och denne hade försett sig med andra ”livvakter” än
        Säpos samt hans uttalanden som klart tydde på att personer inom Säpo låg bakom, så
        dog tydligen Polisspåret ut mer eller mindre (av rädsla?).

        Ingvar Eriksson, palmeutredningens presstalesman, sade tidigt:”Någon strör grus i
        utredningsmaskineriet!” Vilket knappast kunde betyda annat, än att någon med ”inside”
        information, avsiktligt försökte att hindra utredningsarbetet! Senare förnekade även han
        (av rädsla el. kollegialitet?), polisers inblandning!

        Kommissarie Gösta Söderström, högsta polisbefälet den kvällen, (med 39 tjänsteår
        och flera mordutredningar bakom sig), var förste polis på mordplatsen tillsammans med
        sin chaufför Ingvar Windén, i bil 2520! De befann sig på Kungsgatan, i närheten av 
        Kungstornen, då de stoppades av en privatperson som upphetsat sade att det varit
        skottlossning i korsningen Sveavägen – Tunnelgatan. De körde genast dit och var då 
        första poliser på mordplatsen! Vid framkomsten jämförde de sina klockor och var 
        överens om att de kom fram dit kl. 23:30 samt att de hört områdeslarmet för mordet,
        ca 1 min tidigare, d.v.s. ca 23:29!
        Ca. 10 sek efter dem kom en piketbussen till platsen och ytterligare en, enl. vittne! Vilket
        tyder på att områdeslarmet, om skottlossning Sveavägen-Tunnelgatan, gick ut kl. 23:29,
        är riktig, som G. S. och I. W. var säkra på! Den tiden sade sig utredarna inte lita på!
        (Eftersom den visade på inolverade poliser, enl. nedan).

        Flera vittnesuppgifter kom in till polisen, om att flera personer hade setts, som 
        talade i walkie-talkies, från det paret Palme lämnade Gamla Stan till och vid biografen
        Grand. Och inte minst omkring mordplatsen, strax före mordet!

        Efter bion slut pratade paret Palme, på Sveavägen, med sonen Mårten och hans fästmö,
        varefter paret Palme fortsatte gatan söderut. De passerade korvkiosken vid Adolf Fredriks
        Kyrkogata och gick över Sveavägen till dess östra sida Därefter gick de söderut.

        Mannen i korvkiosken har, som vittne, uppgivit att en man följde efter paret Palme,
        (på ca 10 m:s avstånd)! Logiskt då mördaren själv skall ta sig till mordplatsen. Vittnet
        uppgav även att den efterföljande personen var lik Christer Pettersson. Även detta vittne
        försvann tydligen i polisutredningen!

        Olof Palme sköts kl. 23:21.
        På Sveavägens östra gångbana, just vid Tunnelgatan, kom en person upp bakom paret
        Palme och sköt Olof Palme i ryggen, som då föll direkt.

        En taxiförare, A. D, från Järfälla-taxi, stod vid rödljus på Sveavägen, hörde skotten och 
        såg en person falla. Han ringde då taxitelefonisten och bad henne att ringa polisen. 
        Även en person, ”Lars,” var knappt 50 m ifrån mordplatsen, även han hörde och såg vad
        som hände.
        Främst med hjälp av dessa vittnen har tidpunkten för skottlossningen kunnat fastställas.

        Taxitelefonisten ringde polisen, ca 23:24. Men områdeslarmet, ut till polisbilarna
        fördröjes sedan av flera olika orsaker. (V.g.s. ”Larmets fördröjning”).

        Vittnet ”Lars,” befann sig i korsningen Luntmakargatan–Tunnelgatan, på den södra
        sidan. Han hörde skotten och såg, gömd bakom en kontainer, gärningsmannen skynda
        förbi, uppför trapporna till Malmskillnadsgatan och David Bagares gata! Efter ca 45 sek
        sprang Lars efter. Där uppe såg han inte gärningsmannen. Han frågade ett gående par
        där, om de sett någon springande man? De angav att han sprang nedåt David Bagares
       gata! Lars fortsatte i den riktningen (österut), utan att se gärningsmannen.

        Polisbil i gärningsmannens flyktväg genast efter mordet, och innan larmet,
        gått ut!
        På David B:s gata mötte Lars polisbil 1520 (en kommissariebil, Saab), som svängde
        in på David B:s gata från Regeringsgatan.  Befälet i bilen var kommissarie
        C. D. och föraren T. E. (dömd för misshandel, av en 15-åring, två dagar tidigare!). Den
        ”körde ganska långsamt” och ”utan blåljus”, enl. Lars och passerade utan att stoppa
        honom, för kontroll! Den passeringen skedde ca. 2 min efter mordet, enl. rekonstruktion
        med Lars! Således ca kl. 23:23. C. D. har bekräftat det mötet vid den tiden.
        Polisbilen fortsatte fram till Malmskillnadsgatan, där C. D. anropade LC kl. 23:25 ang. 
        sin position. Det anropet är korrekt, automatiskt, registrerat i LC:s dator.
        Därefter körde poliserna tillbaka längs David B:s gata. De blev då stoppade av Lars,
        som sade att gärningsmannen flydde nedåt D. B:s gata, (ev. även något signalement).

        Anmärkningsvärt betr. bil 1520, på David Bagares gata!
        1. Att bil 1520 befann sig vid mördarens flyktväg genast efter mordet! Att den var
            där kl. 23:23, betyder att bil 1520 befann sig vid gärningsmannens flyktväg 
            ca 5-6 min. innan larmet  om mordet, hade sänts ut! Vilket skedde
            ca 23:29 (möjligen 23:28)!         
       
        2. Eftersom bil 1520 var på David B:s gata 23:23, innan larmet hade gått ut, så talade
            C.D. tveklöst osanning, då han sade att de åkte från Kungsträdgården, vid larm,
            23:23. Larmet löd endast: Skottlossning korsningen Sveavägen-Tunnelgatan.
       
        3. Att C. D. inte gjorde någonting för att stoppa Lars, för kontroll, trots att Lars
            befann sig gärningsmannens flyktväg! Enl. förhör har C. D. sagt till sin bilförare: ”Vi tar
            bakvägen via Regeringsgatan!” Dels, hur visste C.D. att mordet skett på den
            sidan Sveavägen?? Dels, varför skulle C.D. ha sagt så? När de ändå inte stoppade
            mannen, Lars, i flyktvägen! Högst troligt är den utsagan osann! Den måste ha sagts
            som ett försök att ge en förklaring, till att de var i flyktvägen "för tidigt!"

        4. I förhör uppgav Lars, att han sagt till C.D, i bilen på D. B:s gata, att gärningsmannen
            flytt nedför David B:s gata. C.D. förnekade att Lars angivit flyktvägen!! Varför?
            Helt säkert är Lars` uppgift den riktiga! Att ange flyktvägen är det självklaraste! 

        5. Av larmet, ”Skottlossning i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan!” C.D. kunde då,
            normalt, inte veta på vilken sida av Sveavägen, som skottlossningen hade ägt rum!!
            Men ändå körde bil 1520 till ”rätt” sida om Sveavägen!! (Till David B:s gata)! Trots
            att den vägen inte leder till mordplatsen! Varför valde C.D. att köra till
            David Bagares gata och inte till mordplatsen?

        Ett vittne, I, som kl. 23:10, uppifrån sitt fönster, hade sett en polisbil på Drottninggatan,
        mellan Vallingatan och Adolf Fredriks Kyrkogata. Vittnet såg, med bestämdhet, att det
        nummer som finns på baksidan (i färdriktningen), på polisbilars inre backspegel,
        slutade  på 20! (Hon kunde inte se hela numret). Föraren satt med ett ben utanför bilen
        och pratade i walkie-talkie! Hon hörde att föraren sade: ”Jaså, där borta.” Och
        bilen gav sig hastigt iväg!

        Högst sannolikt var det bil 1520, som vittnet, I, såg på Drottninggatan 23:10! 
        Det eftersom polisen talat osanning därvid och sagt, till vittnet, att inga polisbilar 
        med sådant nummer, var i tjänst den kvällen, de sade: ”Det var säkert ett vaktbolag!” 
        Det kunde uteslutas efter kontroll! Dels förnekade vaktbolaget, att bil funnits där då,
        dels hade de inte likadana kläder och klädesfärg, som polisen. 
        (Vittnet I var yrkesmässig specialist på färger)!
        
        Eftersom bil 1520  bevisligen var i tjänst, så talade tyvärr polisen osanning!
        Varför? Det var därtill just en sådan polis-Saab som vittnet I sett.         
        (Bil 1520 var vid T-centralen kl. 22:49! Sedan vid Kungsträdgården och därefter på  
        David B:s gata)! 
         
         Således var bil 1520 tveklöst på Drottninggatan! Om C. D. och T. E, i bil 1520, 
         körde från nämnda plats på Drottninggatan, säg ca. 23:11, och om, denna fredagskväll 
         med trafik och trafikljus, man räknar med en snitt-hastighet av 30 km/tim, så blir 
         körtiden till Kungsträdgården ca. 2 min 24 sek, säg 3min. (ca 1,3 km), och därifrån 
         till David B:s gata, ca 1 min 36 sek, säg 2 min. (ca. 0,9 km). Således: 23:11 + 3 min.
         + 2 min = 23:16; 23:23 – 23:16 = 7 min. D.v.s. bil 1520 hade hela 7 min. på sig från 
         Kungsträdgården och till mötet med Lars på David B:s gata, kl: 23:23!

         Däremot var det omöjligt, för 1520, att köra från Kungsträdgården 23:23, även
         om larmet hade gått ut då och vara på David B:s gata 23:23! Inte ens en körtid
         dit, på 1 min, är rimligt!

         Poliserna i bil 1520 hade således god tid på sig, att infinna sig i mördarens flyktväg på 
         David B:s gata, även om tiderna ovan skulle variera någon minut hit el. dit! (Högre 
         hastighet ger mer än 7 min)!

         C. D. hördes inte om bil 1520 var på Drottninggatan kl. 23:10! Varför hördes 
         han inte därom? För känsligt? Tydligen så fanns således bil 1520 där! Varför? 
         (Den måste stå någonstans för att vänta på direktiv, via walkie-talkie, var mördaren
         skulle hämtas upp och biografen Grand ligger på samma sida om Sveavägen som bil 
         1520 stod på).

         En polis hade sin privatbil parkerad vid flyktvägen. Den polisen fanns
         i bil 1520! Mycket lämpligt om man skulle föra bort mördaren och vapnet från platsen
           
         Vittnet ”Eva” hade sett två män med Walkie-talkie, på Johannesgatan. Det 
         bluffade polisen bort, och sade ung: ”Det var tre alkisar,” vilket polisen omöjligen 
         kunde veta! Eva hade även sett en polis-Volvo på Johannesgatan, (identifierad)!

         Det har sedan nämnts att privatbilen, i flyktvägen, tillhörde en polis i piketbilen 3230. 
         Så mycket värre, om det fanns två polisbilar, ”för tidigt” i flyktvägen! (Tre med
         Volvon på Johannesgatan, intill David B:s gata).

         Larmets fördröjning.
         Larmet hade inte gått ut 23:23! Det styrks av att telefonisten på Jäfälla-taxi (efter vittnes
         -påringning från taxiföraren), larmade LAC kl. 23:23:40 (styrkt), larmet fördröjdes. LAC
         larmade LC (ledningscentralen), 23:24:40, som då inte visste något om
         skottlossningen. Larmet fördröjdes tydligen igen. LC ringde tillbaka till LAC 23:26,
         som då inte hade sänt någon bil, (styrkt)! Genom div. polis-tel.-samtal, fördröjs larmet
         ytterligare! Radiooperatören (känd som hårdför), på SBC (Sambanscentralen), från
         Södermalmspolisen, som själv begärt sig dit just denna kväll (mordkvällen), sade att 
         ”prioriteringen” d.v.s. förtur för samtal från LAC till SBC, var ur funktion denna kväll!
         (Hur kom det sig)? Den operatören ingick vanligen i piketbilen 3230, (som äv. sägs ha
         varit i flyktvägen)!

         Den falska tiden, 23:23, för när larmet skulle ha gått ut (och ett ingripandeanrop), 
         fanns just på SBC:s dator!! Men den tidsangivelsen var försedd med en asterisk,
         vilket betyder att den var inlagd manuellt i efterhand! Den har därmed 
         ingen trovärdighet!

         För larmets fördröjning ut till polisbilarna, fanns således en logisk förklaring!

         Ett vittne, som såg mordet och försökte ringa polisen kom inte fram! Ett annat vittne,
         som genast kom till mordplatsen, hävdar med bestämdhet, i två förhör, att
         ”det tog väldigt lång tid innan polisen kom,”  Hon uppskattade att det tog 7-10 min. vilket 
         stämmer bra med Söderströms tidsuppgift, om att han kom dit ca. 23:30! Enl. G. S.
         kom en piketbuss ca 10 sek därefter och (äv. enl. vittne), kom sedan ytterligare
         en piket, till mordplatsen. Även det talar för att larmet inte gick ut förrän ca
         kl. 23:29, (23:28)! Som G. S och hans chaufför, I. W. var säkra på!

         ”Självklart var mordet väl planerat”, enl. Holmér!
         Helt riktigt! Det var fullt möjligt att bil 1520 fanns nära David Bagares gata, t.o.m. före
         mordet. Då med möjlighet att hämta upp gärningsmannen och vapnet, troligen med
         privatbilen och köra vapnet till busshållplatsen, Engelbrektsgatan på Birger Jarlsgatan,
         där två civilklädda poliser fanns (ökända fr. ”Basebolligan” visade det sig)! (V.g.s. ”Vid
         hållplatsen” nedan).

         Uppgift säger att polisbil fanns även vid Norra Bantorget-Tunnelgatan, således på andra
         sidan Sveavägen! (Som gardering, om paret Palme inte gått över Sveavägen)?

         Buss 43 var vid hållplatsen ca kl. 23:24 –23:27, (två uppg. finns), d.v.s. 3-6 min.
         efter mordet! Gärningsmannen var uppe på Malmskillnadsgatan ca 23:22. Vid ett
         omedelbart omhändertagande av honom och vapnet, så skulle någon av bilarna (1520
         eller privatbilen) hinna att köra till Engelbrekts busshållplats och lämna över vapnet till
         de civila poliserna där! 
         Sedan fanns klart möjligheten, att med privatbilen, köra C. Pettersson hem eller till 
         en pendelstation!

         Från trapporna (vid Malmskillnadsgatan), till hållplatsen är det ca 430 meter, bilvägen.
         Med 40 km/tim tar den sträckan ca. 39 sek. Således fanns god tid för att köra
         vapnet dit. Bussen var tidigast vid hållplatsen 23:24!
         Om något hade gått fel, så fanns således två bilar på plats, för att få undan mördaren
         och vapnet.

         En sak måste anses stå klar: Christer Pettersson hämtades upp av poliser på
         David Bagares gata! (Alternativet: Att mördaren, Chr. P. gick upp i rök på den gatan).

         Vid hållplatsen. 
         De båda civilklädda poliserna där betedde sig mycket konstigt, enl. vittnena
         busschauffören och passageraren Lars Krantz. Båda har var för sig berättat om sina
         iakttagelser för polisutredare. Dels stod poliserna dolda i en mörk port och gick fram
         först då bussen hade stannat, kvinna (speciell?) hade tryckt för stanna och gick av. När
         männen sedan skulle gå på bussen, tvekade den ene, varför tvekade han? Den förste
         gick på och manade den andre att komma. Denne tvekade fortfarande och tittade
         efter bussens tur-nummer i taket, tydligen för att ev. senare kunna identifiera
         bussföraren. Så var förarens uppfattning därvid. Den tvekande mannen hade nämligen
         tidigare, åkt med bussen åt andra hållet, då i sällskap med en kvinna, trol. den som nu
         hade stannat bussen vid denna hållplats! (Bussföraren tänkte senare, att mannens
         konstiga beteende kunde bero på, att han trodde sig vara igenkänd av bussföraren, 
         från då han åkte åt andra hållet). Den förste mannen, som gick på bussen, bar på
         en sådan mindre plastväska, som poliser brukar förvara sitt vapen i!

         Vittnena Lars Krantz o. busschauffören, blev nonchalerade o. mycket illa behandlade 
         av polisutredare! (V.g.s. under ”Ytterligare omst…”).

         Poliser som talat osanning. (Sammanställning av tidigare osanningar och nya)!
         1. C.D. (i bil 1520), sade att de körde från Kungsträdgården 23:23 då de hörde
             områdesanropet ang. skottlossningen! Osant! Eftersom de mötte Lars på David B:s
             gata 23:23.

         2. C.D. sade att de, vid Kungsträdgården, hörde områdeslarmet kl. 23:23, det är
             osanning eftersom larmet gick ut tidigast 23:28! Både kommissarie G. Söderström
             och hans kollega I. W. som var först på mordplatsen, var överens om att de hörde
             larmet ca kl. 23:29 (el. tidigast 23:28)!

         3. C.D. har sagt att han strax efter 23:23 hörde G. Söderström meddela LC, att han
             är framme, ”jag känner igen hans röst”! Det är grov osanning! Söderström
             förnekade bestämt sådant anrop och sådant fanns heller inte registrerat!
             Söderströms första anrop till LC är korrekt dataregistrerat kl. 23:31, då han 
             meddelade att han var på mordplatsen och att någon var skjuten. Att det var Olof
             Palme visste han inte då!
             Ulf Helin, som satt i ledningscentralen på mordkvällen, konstaterade att C. D:s
             uppgifter inte stämmer! ”Söderström gjorde inte det anropet!” (som C. D. sagt).
             Kl. 23:35 meddelade G.S. att den skjutne var Olof Palme.

         4. Vittnet Lars har uppgivit, med bestämdhet, att han, då han hejdade bil 1520 på
             dess återväg på David B:s gata, sade till C.D. att flyktvägen var nedåt David B:s gata! 
             Det förnekade C.D. att Lars sagt! Härvid kan inte C.D. anses vara trovärdig! Det
             första och viktigaste i en sådan situation, är att ange flyktvägen! Varför hade Lars 
             annars hejdat bilen? (Anledningen till att C.D. förnekar det, måste vara att de då inte
             åkte åt det hållet! Det naturliga vore, att de tog upp förföljandet! Men C.D. ”visste”
             (tveklöst) att den flyende redan var upphämtad).

         5. Utredande polis lämnade grovt osanna uppgifter, ang. vittnet I, för att få bort
             hennes vittnesmål! De sade att bilen efterforskats och försäkrade att ingen bil med 
             sådant nummer (som slutade på 20) var ute i tjänst den kvällen! Men det fanns två
             sådana bilar!

         6. Om ambulanstider! LAC hade uppgivit, enl. Söderström, att en ambulans körde från
             brottsplatsen, med Olof Palme, 23:28! Det är inte sant! Den tiden var inlagd
             manuellt i efterhand och hade inte någon dokumentation med fröken Ur! Därtill
             befann sig kommissarie Åke Rimborn då i ledningscentralen (på mordnatten).
             Då Söderströms anrop kom in till LC, 23:35, att det var statsministern som var
             skjuten, begav sig Å. Rimborn genast till Sabbatsberg. Söderströms anrop
             lagrades korrekt hos LC!
             Åke Rimborn kom till Sabbatsberg samtidigt som ambulansen med Olof Palme,
             kl. 23:38! (Styrkt av vittne). Inspelade band, med ambulanstider, har bränts!
             (enl. uppgift). Varför? 
             Tidsuppgiften att en ambulans lämnade brottsplatsen kl. 23:28, med Olof Palme, 
             är således osann! (Det skall, enl. uppgift, finnas samtalsregistrering som visar på
             det)!              
        
         Ytterligare omständigheter som visar att mordet var väl planerat och poliser
         involverade:

         Synnerligen stark obenägenhet fanns, visade det sig, att höra poliser samt vanliga
         vittnen, då dessas utlåtanden talade mot poliser (och för att Polisspåret var det riktiga)!

         De mest, av poliser ”misshandlade,” känsliga vittnena, ang. polisers inblandning i
         mordet, kan sägas vara busschauffören och passageraren Lars Krantz på buss 43, vid
         hållplatsen Engelbrektsgatan på Birger Jarlsgatan, (ca 3-6 min. efter mordet)! Det dåliga
         bemötandet och hotet mot Lars Krantz gjorde att Krantz gav uttryck för totalt fel
         person som mördare och busschauffören sade senare, att han inte minns
         någonting av vad han sett!

         Åtskilliga vittnen såg män tala i walkie-talkie, i paret Palmes närhet, den här
         kvällen! Det gäller ett vittne i Gamla Stan, ett på tunnelbanestationen där, minst ett
         (R.G.) vid biografen Grand! 
         Enl. rekonstruktion i TV3 –92, var det ca 8 st personer, som talade i walkie-talkie,
         iakttagna inom ca 250 meters radie från mordplatsen, före och efter mordet!
         Alla vittnena har bortförklarats eller förnekats av polisen! 

         Kommissarie Gösta Söderströms tid, för när larmet gick ut, ca 23:29, (23:28), sade
         man sig inte lita på! Bl.a. tydligen därför att bil 1520 fanns på David B:s gata,
         flyktvägen, innan larmet gått ut! Och befälet i bilen, C. D, hade sagt sig vara där
         p.g.a. larmet! Således måste alltså tiden, för larmet, manipuleras annars hade det
         varit synnerligen graverande för polisen!

         G. Söderströms chaufför I. W. hördes inte alls!! Det kan bara ha berott på att man 
         inte ville få Söderströms tider bekräftade, eftersom det skulle betyda att polisen hade
         manipulerat med tidpunkten för när larmet hade gått ut samt att de inte ville 
         tro på G. S:s och I. W:s uppgift, om deras ankomsttid till mordplatsen!

         Söderström förvägrades t.o.m. att läsa förhörsprotokollet med de uppgifter
         som han själv lämnat! (Då är det lätt att inse att allt inte står rätt till, lindrigt uttryckt)!

         Arne Irvell, mordkommissionens chef i Stockholm, informerades inte om mordet
         på statsministern! Han läste om det i morgontidningen dagen därpå.
         När han kom till jobbet den morgonen, kl. 8, fick han veta att det var Säpo som hade
         hand om tips som gällde mot poliser.
         Irvell sattes att sortera inkommande tips! En man gjorde det, den andre hade gått
         hem, för magont! Säpo (oä-säpo), tog över alla tips, där poliser var misstänkta!

         Märkligt polisbeteende på Rörstrandgatan och Tranebergsbron!
         ”Tommy” (fingerat namn) stod med sin bil på Rörstrandgatan. Han skall transportera en
         säng som en kvinnlig vän fått av en annan! Klockan var strax före 23:00, på mordkvällen.
         7-UP-butiken stängde då, men de hann handla cigaretter. De såg en buss stanna vid
         hållplatsen, efter den kom en polisbil i hög fart som körde upp och stannade bredvid
         bussen. En civilklädd person rusade ur polisbilen och på bussen!
         Polisbilen tog sedan fart men tvekade om vägen och körde upp i en snödriva (föraren
         skärrad?), men kom loss. Tommy och vännerna såg hela händelseförloppet och
         kommenterade det för varandra.

         Tommy och vännen körde iväg (med sängen). När de passerade Tranebergsbron,
         23:10-23:15, mötte de, enl. Tommy, ”en armada av polisbilar, på väg in mot stan,
         minst fyra kanske fem, varav en piketbuss. Ingen hade blåljus på!” På morgonen efter
         slog det Tommy, att polisbilarna körde in mot stan innan Palme blivit skjuten! Senare
         i utredning talas det om polisspår, då kontaktade Tommy polisen, med iakttagelser från 
         mordkvällen. Men Palmeutredarna kallade honom inte till förhör!

         Vid kontroll med intendent Curt Nilsson, chef för polisens operativa enhet, så gav han
         beskedet, att han inte har fått några förfrågningar ang. de polisbilarna.
         Curt Nilsson uppgav att det inte fanns någon sådan rörelse, av polisbilar,
         registrerad i polisens datalistor, samt att någon sådan polisinsats, inte var
         beordrad!

         Påstådd polis-skål för Palmemordet.
         Dagen efter mordet på Olof Palme, höll A-turen i Första vaktdistriktet, Norrmalm, med
         lokaler i Klara, en fest (med en hel del sprit). Det var inom deras distrikt som Olof Palme
         mördades! (De civilklädda poliser, vid busshållplatsen Engelbrektsgatan, strax efter
         mordet, tillhörde det vaktdistriktet)!

         Om den festen har det ryktats att det skålades för Olof Palmes död. Det har sedan
         förnekats av dess dåvarande chef Bo A, som menat att det var en skål för A-turen!
         Här citeras från Sven Anérs bok, ”Polisspåret”, sid. 59, kring hans tel-samtal med
         B. A. som sade: ”Att en statsministers plötsliga död skulle utgöra anledning till inställd
         kamratfest, (med de polismän som haft ansvaret för att statsministern inte fick mördas
         inom deras eget distrikt), är en synpunkt som Asplund inte känner för. Då hade ju festen
         kanske fått skjutas upp i nära två månader, och flickorna som hade gjort sig fina..!”

         I Norrköpings polishus, har det även sagts, hyllades Olof Palmes död, den 16 juni –86.

  13.  Logiska ”motiv.”
         Olof Palme var en stark politiker, beundrad på de flesta håll i världen!
         Oä-säpo hade, före mordet på Olof Palme, begått många allvarliga brott, ett med 
         dödlig utgång, samt andra mycket svåra övergrepp mot enskilda människor, både på
         1970, –80, -90 och 2000 –talen.
         Dessa omständigheter utgjorde, logiskt sett, motiv för oä-säpo, att låta begå mordet!

         Rädslan för Olof Palme, måste således logiskt sett, ha varit stor inom oä-säpo! Han var
         för stark och för handlingskraftig, för att de med mycket dåligt samvete inom oä-säpo,
         skulle vilja ha honom kvar! Det måste ses som den starkaste logiska förklaringen,
         till varför mordet på Olof Palme iscensattes! Omfattande hänsynslöst förtal, på ett
         duperande sätt, är oä-säpo specialister på! Flera exempel finns! Sådant kan
         få förödande konsekvenser! I ett polisomklädningsrum, i Sthlm, fanns en nidbild
         av statsminister Olof Palme, på varje skåpsdörr!

         Mer utvecklade motiv. Oä-säpos sätt att bedriva terror tycks, enl. vad undertecknad
         sett, främst bestå av två omständigheter, nämligen:
         1. Maktgalenskap. Oä-säpo agerar i förvissningen att ingen åklagare eller annan
             rättsvårdande person, vågar göra något åt dem, oavsett vilka brott de begår! Tyvärr
             har det visat sig, vara så!
         2. Feghet och hänsynslöshet. Oä-säpo slår, på psykologiskt sätt mot människor
             (oftast med sina privat-bulvaner), i vetskapen om att offren inte kan försvara sig! Inte
             ens polisen kan hjälpa den utsatte! Bulvanerna, egentligen vanliga ungdomar, leds
             därmed in på grov brottslighet! 

         Som motiv, kan även nedanstående anmärkningsvärda händelser, ses!

         Sanfrid Eriksson –76, i Morjärv, bevisligen falskt anklagad för spioneri! Staten
         fick be S. Eriksson om ursäkt för Säpos (oä-säpos), felaktiga och otäcka gripande av
         S. Eriksson, i bostaden bland övriga familjemedlemmar! Trots att oä-säpo, via inhyrd
         informatör, visste att Sanfrid Eriksson var oskyldig!! 
        
         Stig Bergling -fallet –79. Av Säpo missad spion! Överlämnades, av Israels säk.tjänst,
         till Säpo. Dömdes till livstid. (Men Säpo "lät" honom rymma, med hustrun, i okt.-87)!

         Bertil Ströberg -fallet–83, är ytterligare ett exempel, som med störrsta sannolikhet
         var arrangerat av oä-säpo. Flygofficeren Ströberg greps 20 maj, på direktiv från Säpo
         (oä-säpo). Flera initierade var helt övertygade, om att han inte var skyldig! Han
         dömdes, mot sitt nekande, till 6 års fängelse för spioneri (för Polen!), trots att bevis 
         och motiv saknades och trots att avgörande omständigheter, bl.a. handskriftsprov,
         talade klart till Ströbergs fördel! Men både poliser, åklagare och även domstolar
         var tveklöst rädda för oä-säpo! 

         Ove Rainer-affären” –83, kan ses som ett ännu starkare "motiv!" Eftersom justitiemin.
         O. Rainer, efter omfattande kritik mot den s.k. "Baseballigan" vid Norrmalmspolisen,
         hade fått i uppdrag, av regeringen Palme, att åtgärda "Basebolligan." Men någon
         hann före med att ”läcka” om  Rainers skatteplanering, (vilken var fullt laglig),
         så var ”Rainer-affären” igång! Rainer fick avgå, utan att hinna åtgärda "Basebolligan."

         Ove Rainer gav uttryck för skepsis mot (Säpo) oä-säpo. Olof Palme stödde Ove Rainer.

         Dåv. säpo-chefen P. G. Vinge ska redan 1969 (enl. press), ha sagt ung: ”Hemligt
         material lämnas inte till regeringen, för då kan det nå Palme och sedan gå vidare till
         Nordvietnam och FNL!”

         Vid FRA (Försvarets Radioanstalt) fanns en man, A. Å. (avliden), som sade att Palme
         borde skjutas! Strax efter hände det!
         Otäcka tankegångar och handlingar har ofta visat sig, inom oä-säpo, enl. spec. insikt

14.  Allmänt. 
       Oä-säpo ligger tveklöst bakom ”vissa ingripanden” under förespeglingen
       ”terroristmisstänkta,” utan tillräcklig undersökning och som ganska snart visat sig inte ha
       någon grund! Dessbättre brukar de bli offentliggjorda, (t.ex. under 2010-2011).

       Sådana "vissa ingripanden" gagnar oä-säpo, genom att folk blir överdrivet rädda för
       terrorism, samtidigt skyler det över andra egna oä-säpo-brott, mot enskilda, vilka
       Regeringen och folket hålls ovetande om! Ovan nämnda ”vissa ingripanden,”
       drabbar då tyvärr även den ärliga delen av Säpo! 

       Med fjärrkontroll, kan oä-säpo kortsluta en bils tändsystem, så att bilen stannar!
       Troligen måste bilen då först manipuleras (av deras experter, enkelt). Har skett i terror-
       syfte! Rikspolisch. Bengt Svensson och säpo-ch. Anders Danielsson har informerats 
       i skriv. dat. 2009-02-11, om det och andra raffinerade terr-metoder! Har de agerat?       
       
       Christer Pettersson är avliden. Nedslagen med hårt våld mot bakhuvudet, då han
       lämnade S:t Görans beroendeklinik, i sept. 2004 och avled på Karolinska kort efter. 
       Chr. Pettersson ville komma i kontakt med Lisbet eller Mårten Palme! 
       (Någon har, av okunskap eller oärlighet, nämnt att han halkade på en isfläck)!! 
       Obduktionsprotokollet, avs. Chr. P:s skada, är sekretessbelagt, i 60 år! Varför? 
     
       En annan person, som var engagerad i Palmemordet, för polisspåret, Ingvar Heimer,
       slogs ner på samma sätt, på Vårby tunnelbanestation, i jan. 2000. Även han avled kort 
       efter! Även hans skada är sekretessbelagd! Varför? Samma som Chr. Petterssons?       
      
       Bil-terrortecken har oä-säpo för att psyka och skrämma människor även utomhus!
       Med bokstäverna på registreringsskylten som DED, FLY, MER (-terror) m.fl! Samt
       bilar utan registreringsskylt och bilar med reg.skylt av gul plast med handskrift,
       användes i grovt ofredande syfte! Äv. terror via post och tele förekommer!
       Dessa och andra terror-metoder, har i detalj beskrivits till RPS- o. Säpo-chefer (nuv. och
       tidigare), polisledn. i Jönköping m.fl. rättsinstanser samt till allmänheten, bl.a. faktablad!

 15. Avslutning. Sverige bör återföras till en rättsstat.
       Av vad som här skrivits framgår, med all önskvärd tydlighet, att om Sverige åter skall
       bli en rättsstat, så måste oä-säpo avvecklas!
       Det torde dock vara svårt att skilja ut de oärliga från de ärliga inom Säpo, om det ens
       är möjligt. Annars bör hela Säpo avvecklas temporärt, för riktig genomgång,
       beträffande oä-säpo! Då med internationell samt undertecknads medverkan.  
       Därvid måste största hänsyn tagas till den ärliga grupperingen inom Säpo! 

       Beträffande Palmemordet, gav bl.a. hotade personer, enl. ovan, uttryck för att de
       insåg varifrån hoten kom, men det fanns/finns ingen instans att taga upp sådant i!         
      
       Undertecknad står till obegränsat förfogande, för Regeringen, RPS,  
       rättssystemet i övrigt och massmedia, med stor kunskap samt konkret
       information, (med exempel på faktiska terr-händelser, vilka även kan ses som del i
       nämnda garanti).       
       
       Då justitiemin. Beatrice Ask och regeringen, eventuellt berör rättssystemet, så blir det inte
       kärnfrågan, (som här beskrivits), utan sekundära förhållanden, troligen, p.g.a. okunskap
       och att de har blivit förda bakom ljuset av oä-säpo, (som får vanliga poliser att agera
       djupt oärligt)! Ärliga poliser mår dåligt. Det värsta sker "under ytan"!
       
       Sanningen om Palmemordet måste offentliggöras! Därför att det är
       förutsättningen för att Sverige skall kunna återföras till en rättsstat värd
       namnet, med en opåverkad och bra poliskår och med rättssäkerhet för folket! 
       Efter offentliggörandet skulle nämligen oä-säpos roll rimligen elimineras!
       
       Den ärliga delen av Säpo visar, på sofistikerade sätt, att mina offentliggöranden
       härvid, är mycket angelägna för rättssamhällets framtid!       
       
       Hur ”rätts-Sverige” skall se ut i framtiden beror på, om massmedia och om
       Regeringen tar upp lösningen till mordet på Olof Palme! 

       Utredningssektionen (poliser), har rimligen mycket svårt att låta föra ut sanningen
       om mordet på Olof Palme! Undertecknad har erbjudit allt bistånd även därvid, (men
       svaret var negativt). 
       
              
       Mvh   Olof Hassel

 
       PS. Bästa läsare!  Ytterligare ett otäckt avslöjande!            
             Den s.k. "självmordsbombaren" Taimour Abdulwahab, i Stockholm 11 dec. 2010, var
             ingen självmordsbombare! Bekräftelse från säker och ärlig "inside-information"! 
             Bl.a: Abdulwahab gjorde inte något "rätt"! Bilen stod inte på Drottninggatan, där
             folket gick, utan på Olof Palmes gata! Bilen sprängdes inte, men brann häftigt med
             gastub samt knallskott! Abdulwahab gick 250 m på Drottninggatan,bland folket, utan
             någon sprängning! (Falsk info. finns, att han försökte)? Då han vek in på Bryggar-
             gatan, hände något och någon kastade en filt över honom! I ca 80% av sprängbältet
             fanns inget sprängmedel! Försvarsanställd kände till, i förväg, att något skulle hända
             vid Drottninggatan! CIA:s bombexperter åkte tyst hem.
             Det var tveklöst ett otäckt arrangemang av den brottsliga delen av Säpo (oä-säpo).
             Avsikt (enl. tidigare): Att stärka sin ställning och att lura justitiemin. Beatrice Ask,
             vilket då lyckades. (B. Ask beviljade 85 miljoner i ökat anslag till Säpo, i sept. -11).
             Även statsmin. Fredrik Reinfeldt, regeringen och svenska folket grundlurades!
             Att folket skräms, för terrorim, gagnar främst oä-säpo! De har arrangerat så tidigare!
             Det gjordes säkert bakom ryggen på Säpo-ch. Anders Danielsson. Det behövs en 
             internationell utredning! Oä-säpo har tidigare framtvingat självmord!
             Hot mot EU: Tecken tyder på att sådana verksamheter samarbetar över gränserna! 
             Politikerna borde vakna härvid, se, ifrågasätta och kräva förklaringar av Säpo!  DS